;)
Conny på leden breitmacher.
;)
Jakob framför kveasani.
;)
Conny studerar föraren vid Plaisir
;)
Jakob vid Plasir
;)
Nomelandsväggen i skymningen.
Vi packade klätterutrustning, tält och mat och gav oss av.
Vi åkte vid lunchtid på fredagen och med endast ett middagsstop lite före norska gränsen, var vi nästan framme vid Valle strax innan det började skymma. Vi hittade en fin tältplats vid ett vattendrag, men gav oss av tidigt nästa morgon för att kunna utnyttja hela dagen. Det är strålande sol. Efter frukost lyckas vi leta oss fram till väggen "Bratt eller Lett". Här står redan en bil och ett par nyvakna klättrare tittar ut från tältet bredvid. Innan vi har rackat på kommer ytterligare en bil med klättrare. Dessa verkar ge sig av till väggen "Neverland", där det finns flera bultade leder. För att slippa trängas ger vi oss av till väggen "Monsterwand" för att klättra leden "Breitmacher. 12 replängder naturligt säkrad grad 3 och 4, men med bultade standplatser. Det är mestadels svaklättring och bitvis blir det långt mellan säkringarna, då det inte finns sprickor att lägga kilar i. Klättringen går dock bra och vi bestämmer oss för att fira ner samma väg. Det går bra, trots att vi bara har ett 50m rep och leden är anpassad till 60m rep.
Det tar dock ganska lång tid, när vi kommer tillbaka till bilen har det gått nästan 12 timmar sedan vi gav oss iväg, och det enda vi hade med att stoppa i oss var en halv liter vatten var och lite russin och mandlar.
Vi lagar oss lite mat innan vi slår upp tältet för natten och somnar gott.
Nästa dag bestämmer vi oss för att klättra leden "smee" på väggen nerverland, också den grad 3 och 4, ca 10 replängder men med bultade säkringar. Även denna led är anpassad till 60 meters rep så när repet inte räcker mellan standplatserna får vi gå med löpande säkring. Det är riktigt varmt när solen ligger på och ibland är klippan så het att det bränns om man håller händerna mot klippan mer än några sekunder. Jag märker också att mina klätterskor är alldeles för trånga för att ha på långa tidsperioder och jag får ordentligt ont i de klämda tårna.
Väl uppe väljer vi att försöka leta oss ner längs den skogsbevuxna norra sidan av berget, då det står i föraren, att innan väggen bultades med standplatser, var det bästa sättet att ta sig ner "by an adventourous walk towards north". Trots att det är ganska brant lyckas vi sick-sacka oss ner och är nere vid 16-tiden. I efterhand tittar vi upp på sidan där vi gick ner och undrar hur vi kom ner där över huvud taget, då det ser väldigt brant ut på håll. När vi kommer tillbaka träffar vi några tyskar som precis rackat på för att klättra leden peter pan, också på väggen neverland.
På måndagen bestämmer vi oss för att klättra kveasåni vid ottra eastside. 6 replängder med relativt lätt klättring alldeles intill ett vattenfall. Det blir en fin naturupplevelse och när vi kommit upp och terrängen blivit flackare fortsätter vi att gå några hundra meter längs forsen.
Vi kommer tillbaka ganska tidigt och intar ett mål mat, tillagat på spritköket. Då det är en ganska fin kväll bestämmer vi oss för att försöka klättra de 6 första replängderna på leden "einfach schön", sektor north på nomelandsväggen. Det är lätt klättring, grad 2 och 3 men det är mycket glest, ibland upp till 30 meter mellan säkringsmöjligheterna.
Det går dock bra och ca kl. 22 är vi nere igen och somnar gott i tältet.
Vi sover lite extra länge nästa morgon och beger oss sedan till väggen "plaisir" på loefjell. Här finns ett 50-tal kortare leder, mellan 20-50m av olika svårighetsgrad.
Vi klättrar mest på de lätta lederna. När man ska leda upp känns grad 4+ alldeles lagom.
Även denna dag är det strålande sol och då vi går i bar överkropp lite för länge blir vi båda ganska brända på ryggen.
Dag 5 känns det som att det är tid att börja bege sig hemmåt. Innan det tittar vi på några leder av grad 5 vid homefjellet. Jag bestämmer mig för att en led som heter Sam och ser ganska välsäkrad ut. Det är svaklättring, men mot slutet blir det riktigt brant. Jag fuskar lite genom att hålla mig i mellanslingorna när jag kopplar in repet. Efter det ger vi oss av upp från dalen, stannar och badar i en högt belägen sjö, som är betydligt kallare än sjöarna nere i dalen. Det har blivit mycket klättring, även om det inte har varit något riktigt svårt, har det varit roligt och utmanande. Tryckskadorna på tårna och den solbrända ryggen får jag leva med ett tag. Det ska iallafall bli skönt att komma hem.