|
|
|
Friend or enemy?Kom till ågelsjön lite före Conny. Värmde upp med den lilla bouldern vid parkeringen. Kändes bra. Vi gick förbi stora berget bort mot sjöklippan. Firade ner för att leda flaket, 4-. Kändes utsatt. Men lätt klättring. Känner sig lite dum när man står och tvekar och sen är det ändå så lätt. Men känns ändå skönt när man sitter på toppen.Sedan klättrade vi leden inget namn 5- på topprep, genom att säkraren satt högst upp och sänkte ner klättraren. Rätt fin klättring men mycket skit. Sedan gick vi bort till övre isväggen. Tänkte leda en 5:a. Tror den hette "det bara pös till så var korven varm" Hm... Var inte helt säker på första säkringen så jag satte en till ganska snart. Klättrade upp ytterligare någon meter. Efter det kom det en passage då det var en bit till nästa ställe man kunde stå så jag ville ha i något mer. stod länge och försökte få i något. En liten kil fastnade, men satt inte, men jag fick inte ut den direkt heller, så den fick sitta, men inget att lita på. Spricakn var v-formad så det var tom svårt att hitta bra lägg för friends, men sedan hittade jag en bra plats för en friend, även om den stod rakt ut från berget, och inte nedåtriktad, men då det var en friend med böjligt skaft, har iallafall jag lärt mig att det ska gå bra. Fortsätter upp över passagen. Når nästa bra grepp, men kommer inte upp med vänsterfoten, som annars har ett bra steg en liten bit upp. Nu börjar jag bli trött i armarna också, men gör en sista satsning att dra mig upp. Jag är nu ca 4 m upp. Precis när jag sätter ner vänsterfoten slinter händerna och jag faller. Skriker till som en reflex, men stannar sedan med ett ryck, hängande i repet. Blir lite förvånad då jag hänger bara en meter över marken. Tittar upp, och det visar sig att friendsen har ryckts av. Trots att den knappt var vidare använd, och ska hålla 15kN. Mycket anmärkningsvärt. Det ska kollas upp. Jag var ju bara ca 1 m över den då jag föll vilket inte alls ska ge så stor kraft. Iallafall har kilen nedanför hållit och den hänger jag i. Det känns som den här leden får vänta. Klättrar iallafall upp för att plocka resterna av friendsen och kilen (min riktiga kompis), men den sitter så hårt, att jag inte får ut den, och om man ska ta i mer är det ju risk att man tappar balansen av rycket, så vi går istället upp på toppen och firar ner och då går det bra att slå lös den. Sedan klättrade vi inte mer den dagen. Åker hem glad att man inte behöver bäras ut, men utan en enda skråma nästan. kommer hem lagom för att hinna träna på ju-jutsu passet. Skönt att känna att man lever. |
|
